Hem > Antropologi, Asien > Tibetaner är genetiskt anpassade för att leva på hög höjd

Tibetaner är genetiskt anpassade för att leva på hög höjd

februari 10, 2014

För fyra år sedan konstaterade forskare i en studie att tibetanerna hade utvecklats ur han-kineserna. Grupperna hade gått delade vägar för cirka 2750 år sedan. Forskarna hade kunnat dokumentera mer än 30 mutationer i tibetanerna, varav minst hälften av dem hade med syreupptagningsförmågan att göra.

Tibetanerna har utvecklat en förmåga att leva på hög höjd, 4000 meter och högre, där syrenivån är 40 procent lägre än vid havsytan.

En ny studie visar att generna som har att göra med anpassning till ett liv på hög altitud kommer från sherpas. Tibetanerna har förvärvat generna genom blandning med sherpas. Tibetanerna härstammar från ungefär lika delar från han-kineser som kommer från låg altitud och sherpas som har utvecklats på hög altitud.

En genomundersökning visar att han-kineser och sherpas delade på sig för mellan 20 000 till 40 000 år sedan. Detta stämmer med mtDNA och Y-DNA som visar att Tibetplatån koloniserades för 30 000 år sedan. Genfrekvenserna hos Tibetanerna är kraftigt förhöjda vilket bevisar att det naturliga urvalet påverkar människan.

Abstrakt:

Admixture is recognized as a widespread feature of human populations, renewing interest in the possibility that genetic exchange can facilitate adaptations to new environments. Studies of Tibetans revealed candidates for high-altitude adaptations in the EGLN1 and EPAS1 genes, associated with lower haemoglobin concentration. However, the history of these variants or that of Tibetans remains poorly understood. Here we analyse genotype data for the Nepalese Sherpa, and find that Tibetans are a mixture of ancestral populations related to the Sherpa and Han Chinese. EGLN1 and EPAS1 genes show a striking enrichment of high-altitude ancestry in the Tibetan genome, indicating that migrants from low altitude acquired adaptive alleles from the highlanders. Accordingly, the Sherpa and Tibetans share adaptive haemoglobin traits. This admixture-mediated adaptation shares important features with adaptive introgression. Therefore, we identify a novel mechanism, beyond selection on new mutations or on standing variation, through which populations can adapt to local environments.

Nature
Science Daily

Annonser
Kategorier:Antropologi, Asien
%d bloggare gillar detta: